Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Diadias första tid. Av Abeli Kiananwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Diadia.
för att lära barnen
läsa och skriva,
såsom alla barn i
Europa kunna,
och vilket nu även
barnen vid
Kibunzi börjat lära
sig. De hade icke
kommit för att
kriga. »Säg»,
slutade han, »vill ni eller vill ni inte, att vi skola
bygga ibland eder?» De svarade: »Bygg gärna,
men ni få inte »äta folk» eller köpa människor
som slavar.»
Så sökte vi en plats att bygga på, och då vi efter
mycket sökande funnit en sådan, läto hövdingarna
hacka den ren.
Att begynna med byggde de vita vanliga
gräshus. En dag blev emellertid den infödde
arbetsledaren svårt sjuk. Man sökte hjälpa honom
medelst »minkisi» (fetischer), men ingen förbättring
inträdde. De förde honom då till missionsstationen,
och en stor hop beväpnade män samlades framför
de vitas hus. De ropade på missionär Skarp, att
han skulle se efter i sin bok, vem som förorsakade
arbetsledarens sjukdom genom sin trolldom. Skarp
svarade dock, att de böcker, han hade, ej voro till
att utpeka trollkarlar med, de voro böcker, ur vilka
man hämtade Guds ord. Han vore dock villig
att ge den sjuke medicin, varefter den sjuke, om
6 — Vildmarkens vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
