Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Diadias första tid. Av Abeli Kiananwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
hastiga återkomst, och han redogjorde för det sätt,
på vilket han mötts vid Diadia.
Någon tid senare, då flera människor voro sjuka,
sände man efter en avgudapräst, som ägde en
väldig »nkisi», ett träbeläte, stort som en 8—10 års
gosse, och en stor hop beväpnade män kommo
åter till stationen och samlades utanför den vites
hus, där Skarp nu åter bodde. De ropade åt den
vite: »Nu ha vi fört hit avgudaprästen för att
han genast skall rådfråga sin ’nkisi’. Låter du
honom ej göra det, döda vi dig och dina
medhjälpare, ty I ären alla trollkarlar, allesammans,
allesammans.» Den vite svarade blott helt lugnt:
»Gören som I viljen».
Prästen begynte genast måla sig i ansiktet, på
händerna och benen, muttra besvärjelser, hoppa,
dansa och sjunga.
"Du, Makimbulu, visa din makt på de vita.
Visa din makt på deras tjänare från Lwangu och Kibunzi.
Visa din makt efter dagens afton."
Sedan avsköto de skott på skott och sågo efter,
vart röken tog vägen. Den visade, att fetischen
skulle göra, som de hade bett, och de voro fast
övertygade om, att den vite och hans medhjälpare
skulle antingen förgöras eller tvingas att lämna
dem, och att de så skulle på det ena eller andra
sättet befrias från deras trolldom. Det skedde
emellertid ej så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
