Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Diadias första tid. Av Abeli Kiananwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Gud ville, skulle bli frisk igen. Folket svarade,
att han finge ge honom medicin, men om han ej
bleve frisk, skulle Skarp rådfråga sina böcker för
att utröna vilken trolldom, som förorsakade
mannens sjukdom. Den sjuke fick medicin och blev
bra.
Vid den tiden härjade smittkopporna vid
Kibunzi och många dogo. Samtidigt sjuknade
missionär Skarp och svävade länge mellan liv och död.
Sedan han tillfrisknat något så när, begav han sig
till Kibunzi för att vila, och missionär Pettersson,
som då vistades vid Kibunzi, kom för att
uppehålla verksamheten på Diadia, medan Skarp vilade.
Då emellertid Diadia-folket såg missionär
Pettersson komma, blevo de utom sig av vrede och ville
döda honom, ty de menade, att han hade »ätit»
folket vid Kibunzi och nu skulle göra likadant på
Diadia. »Vänd tillbaka till Kibunzi igen»,
skränade de, »varom icke, döda vi dig. Skarp får vara
här men icke du.» Jag sade dem, att missionär
Pettersson hade kommit blott för att hjälpa till
med arbetet, till dess Skarp bleve frisk igen, ej för
att stanna, men de ville ej höra talas om att han
stannade alls. De anklagade Pettersson våldsamt
och anklagade honom för att med sitt trolleri ha
»ätit» Kibunzi-folket. Nu hade han kommit hit för
att göra detsamma med dem. Det var på ett hår
när, att de hade skjutit honom.
Med stor sorg måste Pettersson återvända till
Kibunzi. Där frågade man efter orsaken till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
