Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kingoyi första tid. Av Metusala Mundala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
139
gå och lägga sig utanför dörren till främlingarnas
hus och vakta där hela natten. »Skola de döda
»banduku», så skola de först döda mig», sade
Nsengo. Han visste med sig, att han inte hade
några fiender och att han var den äldste och mest
aktade hövdingen i hela trakten och att ingen ville
bära hand på honom.
När främlingarna efter någon dag återvände till
Nganda, sade de, att andra vita skulle komma,
bygga och bo vid Kingoyi. Själva kunde de nog
inte komma åter. Öster och söder om Kingoyi
i Makelalandet med flera byar voro invånarna
mycket förbittrade på Nsengo, och de smädade
honom och sjöngo fula smädevisor om honom
långliga tider, för att han tagit emot »banduku».
Efter några månader kommo missionärerna Wirén
med fru samt Jonell för att börja bygga Kingoyi
station. Det första huset byggdes delvis av
soltorkat tegel, men till största delen av gräs och
palmgrenar enligt infödingarnas sätt att bygga hus.
Följande torrtid, maj — september månader, slogs
och brändes tegel samt byggdes tvenne mindre
hus, vilka sedan fingo tjäna som bostad för
missionärerna samt till magasin m. m. en tid framåt.
Under tiden byggandet av stationen pågick, sökte
missionärerna, då tiden det medgav, besöka de
närliggande byarna för att närma sig folket och
försöka tala om Gud. Vidskepelse och osanna
rykten om de vita gjorde, att de mer än en gång
blevo hemkörda vid sina besök i byarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
