Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liknelsen om den förlorade sonen. Av Samuel Ngunu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
syndafall. Och ändå älskar Gud henne. Han längtar
att föra människan tillbaka till sig, till paradisliv
med sig. Och denna sin längtan och frälsningstanke
har han uppenbarat i Jesus Kristus, då han sände
honom för att återföra de förlorade
människobarnen. Jesus har framställt människans syndafall och
återförande till fadershuset i liknelsen om den
förlorade sonen, varom vi läsa i den ovan angivna
berättelsen hos Lukas.
Jesus talade ofta i liknelser, då han ville
framställa himmelrikets sanningar och Guds
frälsningstankar. Och liknelsen här om sonen, som lämnade
fadershuset och gick ut till ett syndigt liv i
världen men kom tillbaka till fadern, målar såväl
syndens hemska elände som Guds stora kärlek och
frälsande nåd.
Den första tanke, som möter oss i denna
berättelse, är, att verkligen alla människor äro eller hava
varit Guds barn. De hava alla utgått ifrån honom
och äro skapade till att vara barn i fadershuset.
Men alla barnen äro skapade med fri vilja och
förmåga att bestämma över sig själva samt att
därvid välja mellan ont och gott, emellan att lyda
Faderns vilja och sin egen. Det står i texten, att
sonen begärde av fadern att få sin del av
egendomen. Och han fick den. Fadern visste nog
sonens tankar, och det var ej med lätt hjärta, han
gick sonens vilja till mötes. Men sonen hade fri
vilja, och fadern respekterade den. »Han skiftade
ägodelarna emellan dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
