Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liknelsen om den förlorade sonen. Av Samuel Ngunu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Glädjen och friden i det fadershemmet berodde
på den frihet, som var rådande där. Men friheten
var ej självisk. Den var underordnad faderns
vilja, och så länge den var det, rådde frid och
lycka, men då andra intressen började spela in,
blev det ofrid och otrevnad i hemmet. Den yngre
sonen längtade ut.
En sak skola vi märka här. Det var sonen själv,
som begärde att få sin del av egendomen, så att
han med denna sin rikedom skulle bli i tillfälle
att leva ett annat liv. Han hade tröttnat på det
gamla lugna livet hemma. Fadern hade nog många
gånger varnat sin son för farorna ute i världen,
men sonen ville ej längre lyssna till faderns
förmaningar. Han tog sin del av ägodelarna och
drog långt bort till främmande land. Då vår
himmelske Fader hade planterat Edens lustgård åt
Adam och Eva, varnade han för synd, men de
trotsade hans bud och föllo för frestelsen, syndade
och gingo bort från Gud. Det är den förlorade
sonens vandring ut i världen, som vi första gången
se där. Så gå barnen bort från Gud, de förlora
sig själva, förslösa allt genom ett överdådigt
leverne. Deras längtan efter frid och glädje jaga
dem till att giva ut allt. Men allt deras sökande
är fåfängt och ger ej annat än ett sargat hjärta, en
av synden förstörd kropp, nakenhet, skam och
vanära. Detta är syndens lön, och denna lön blir
ännu större, ty den slutar med evig död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
