Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskap förr och nu. Av Aron Nkunku och Luka Mbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Äktenskapet är av Gud instiftat. Han har ock
givit människan bud om äktenskapets helgd. Där
dessa Guds förordningar följas, blir det lycka och
välsignelse. Många människor känna ej Guds ord
och veta därför ej vad Gud däri förordnat. Våra
fäder kände ej alls Guds ord. Men de följde sina
seder, och många av dessa voro goda. Vi vilja säga
några ord om de seder, som voro rådande i den
gamla tiden. De äro i mycket desamma även i
våra dagar.
Då en ung man fick se en kvinna, med vilken
han ville gifta sig, måste han allra först köpa
palmvin, salt och tyg och gå till kvinnans giftoman
eller släkt och erbjuda dessa gåvor. Om då släkten
fann behag i att den unge mannen gifte sig med
deras dotter eller syster, så togo de emot gåvorna,
drucko palmvinet, åto upp saltet och gåvo tyget
till kvinnan i fråga. Det var i den gamla tiden
ej samma slags tyg, som vi ha i våra dagar, utan
ett tyg, som de tillverkade själva. Det kallades
»ngidi». Ett annat namn fanns ock på detta tyg.
Det kallades ock »mbongo». Efter någon tid skulle
giftaspanten erläggas. Det var ett stycke tyg, som
av de gamla kallades »makende». Det var
europeiskt, mycket tunt men starkt. Det motsvarade
ett värde av 75 francs i våra dagar. Något längre
fram användes såsom giftaspant 10 stycken röda
tyg. Det kallades »manga lumbu». Även detta
motsvarande ett värde av 75 francs. Priset för en
kvinna kunde ock i den tiden gå upp till 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
