Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskap förr och nu. Av Aron Nkunku och Luka Mbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
francs. Då kunde ock giftaspanten erläggas med
gällande mynt, d. v. s. »ngela». Ngela var en
mässingtråd, tämligen grov och ungefär en
decimeter lång. 1,000 sådana motsvarade 100 francs i
värde. Det förut omtalade »makende» var dock i
den tiden den mest använda giftaspanten i våra
trakter. Då ett sådant tygskynke gjordes i
ordning till giftaspant, kallades det »mitete namitanu».
Detta namn kommer av sättet att sammansätta
tygstycket, emedan flera tygbitar med olika färg
sammansyddes med varandra, så att ett tyg fick utgöra
början av skynket. Sedan ditsattes andra bitar,
tills var femte (tanu) bit var av samma sort som
begynnelsebiten. Fem sådana skynken ansågos
vara ett ordinärt pris på en god kvinna. Med en
god kvinna menades en som hade stora fält och
var duktig att arbeta. Så mena vi ock i våra dagar.
Då den unge mannen erlagt full giftaspant, skulle
brudens fader skaffa tre höns, och hennes egentliga
giftoman, hövding eller bror, skulle skaffa 4 höns,
tillsammans 7 stycken, och presenta den unge
mannen. Då bruden blivit fullt giftasvuxen, skulle
hennes moder eller den som var i moderns ställe,
i händelse modern var död, skaffa två höns och
koka en hel del god mat samt med dessa gåvor
föra bruden till brudgummens hus eller by. Detta
kallas på vårt språk att »tula nkento ko longo».
Som gengäld skall brudgummen presenta sin
svärmoder en fläskskinka samt en och en halv famn
»ngidi» (grästyg). Den egentliga bröllopsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
