Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok- och biblioteksväsen - Allmän medborgarkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
I VILKEN BOK STÅR DET?
(Köpenhamn 1919), där jag får en del boktermer förklarade.
Ex. in usum Delphini (till dauphins, franske kronprinsens,
bruk), d. v. s. böcker, där vissa farliga ställen äro utelämnade,
cul de lampe slutvinjett etc. etc. I denna bok finnes
också formulär för beställning av böcker från utländska
bokhandlare och antikvariat, vilket många icke språkövade äro
tacksamma för. Dels, Haandbog for Bogsamlere (Köpenhamn
1921), som bl.a. innehåller en översikt av bibliofiliens historia,
om bokköp och bokförsäljning, om bokens behandling samt
om Bibliofiliens bibliografi, i vilken uppsats jag får anvisning
på böcker av och om kända bokälskare m. m. I denna lilla
bok får jag också adresser på mera kända antikvariat i
Tyskland, Österrike, England, Amerika, Frankrike, Italien,
Spanien, Belgien, Holland, Schweiz, Tjeckoslovakiet, Norge
och Sverige. Dessa små handböcker äro därför mycket nyttiga
och bokvänner ha all anledning vara utgivaren tacksamma.
Till slut kan nämnas en underhållande studie av E.
Hellquist, Till boktryckartermernas historia (i Boken, något om
böcker och boktryck, utg. av Lunds grafiska faktorsförening,
Lund 1922). Häri ingå även andra »bokliga» uppsatser.
I En bok om boken av H. Scheibler (Kra. 1924), som är
illustrerad, får man uppsatser om de första tryckta böckerna,
om förlag och bokhandel, om typografisk utstyrsel, om
bibliofili m. m. m. m. Delvis samma ämnen behandlar B.
Oldenburg, Hur en bok kommer till (Sthlm 1923).
Allmän medborgarkunskap.
Hur ofta kommer ej den enskilde medborgaren i kontakt
med en del bestämmelser, författningar och förordningar,
där hans eget omdöme och egen erfarenhet ej räcker till,
och där han alltså måste rådfråga en i sakerna mera
förfaren, vanligen en jurist. Bara sådana saker som
självdeklarationen, som kommunala val eller riksdagsmannaval,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
