Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
OM VILLKORLIG DOM.
hän, att han sedermera afhåller sig från brott, och att
straffet sålunda bör vara ägnat att betaga brottslingen
lusten till vidare brott eller rent af förmågan därtill *),
ifall brottet vittnar om en sådan missriktning i viljan,
att någon rättelse icke kan påräknas; att straffet i och
med detsamma ock faktiskt värkar afskräckande på andra
människor, bibringar dem en föreställning om hur det går
den som bryter mot samhällets lagar och därigenom i
otaliga fall af håller från brott personer, som äljest icke
skulle rygga tillbaka därför, men att denna straffets värkan
icke får vara bestämmande för dess art och mått i annan
mån, än att straffet alltid måste så anordnas, att aktningen
för lagarna icke går förlorad; att slutligen brottslingens
sedliga förbättring icke kan vara straffets ändamål,
alldenstund det ligger utom mänsklig förmåga att afgöra,
om och i hvad mån sådan förbättring inträdt, och emedan
det i hvarje fall skulle strida mot rättskänslan att i
fängelset kvarhålla en person kanske i många år för
en obetydlig förbrytelse, blott för det någon inre omdaning
ännu ej kunnat spåras, men att under den tid brottslingen
i alla fall tillbringar i fängelse tillfället till en sedlig
invärkan på honom icke får lämnas obegagnat.
-
–-
Enligt nu angifna grunder kan straffet i vår nu gäl
lande lag i hufvudsak sägas vara anordnat. Är alltså
enligt densamma straffets ändamål (frånsett de fall, då det
går ut på att göra brottslingen oskadlig) att till en
laglydig medborgare omdana den som brutit lagen, så måste,
för så vidt detta ändamål också nås, brottens antal minskas.
Så är dock icke förhållandet, tvärtom äro brotten stadda
i tillväxt. Då nu detta, enligt hvad brottmålsstatistiken
i flera länder tydligen ådagalagt, hufvudsakligen beror på
tillväxten af antalet återfall i brott, så är det tydligt, att
straffet mycket ofta icke fyller sin uppgift. Att härifrån
utan vidare sluta till straffmedlens olämplighet, vore dock
förhastat. Lika litet som det med nu rådande straffsystem
gärna kan bero på straffet, att en person första gången
faller för brottsliga böjelser, lika litet behöfver det bero på
beskaffenheten af ett undergånget straff, att han ånyo
förgår sig. Äfven med de mäst fullkomliga strafflagar och
straffinrättningar skola brott fortfarande begås, så länge
*) För detta ändamål är frihetens förlust för lifetiden tillräcklig,
ehuru vår lag äfven använder dödsstraff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
