Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning
gemensamma med banvakten X:s dotter, som Elin
Wägner umgicks med i flera repriser och som hade gjort henne
förtrogen med sin fars livsöde; naturförbundenheten lär
höra dit samt först och sist den bergfasta övertygelsen att
fadern blev mördad, den lidelsefulla ivern att skaffa
upprättelse åt hans minne, som i hennes ögon hade sölats genom
antydningarna om kverulans och låt vara tillfälligt
spritmissbruk. Det kärleksfulla förhållandet till djuren, som
spelar så framträdande roll i romanen, är ett drag som
Elin Wägner i viss mån har hämtat från sin vän fru
Flory Gate, som också var romanens kartriterska, men
episoden med katten och skolinspektören härrör från helt
annat håll; den lär ha berättats för Elin Wägner av
nobel-pristagarinnan Gabriella Mistral då denna besökte Sverige
och leda sitt ursprung till hennes chilenska hemland —
det har Elin Wägner själv slagit fram i den flerstädes
citerade uppsatsen. Livia Värdigs framstående egenskaper
som hushållerska på herrgården hör också till
diktarfanta-siens tillskapelser, men om hennes ställning på Aneholm
kan sägas vara egenartad, eftersom hon har ett barn med
sonen i huset, så är det kanske motsvarigheten till ett fall
inom Elin Wägners bekantskapskrets, då en person som
hembiträde anställde en dotter i en tidigare förbindelse
sedan han själv hade gift sig med en annan än modern.
Med de för en modern romanfigur och en småländsk
allmogekvinna ovanliga förnamnen Livia Augusta är det en
särskild historia. År 1935 sammanträffade Elin Wägner i
Köpenhamn med Ivar Harrie, som just höll på att läsa den
engelske författaren Robert Graves’ Claudius-böcker,
romantiserad romersk kejsarhistoria i den fiktiva
självbiografiens form. Vid det samtal som utspann sig om dessa
böcker påpekade Harrie, att de fortsatte en tvåtusenårig
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
