Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning
tradition av förtal om kejsarinnan Livia, Augustus’
gemål; det var ett strålande exempel på hur förtal överlever
en människa och bestämmer eftermälet för all tid, även
när det med största sannolikhet är fullständigt ogrundat.
Inga autentiska dokument eller trovärdiga berättelser har
annat än mycket gott att säga om Livia Augusta, och
förtalet använder i själva verket nästan bara i och för sig
berömvärda handlingar, vilkas innebörd förfalskas. Elin
Wägner vart livligt intresserad, och de båda vännerna
studerade tillsammans de två porträttbyster av Livia
Augusta som hör till det vackraste i Glyptotekets
romerska porträttsamling. Elin Wägner blev gripen av dem
och av det bittra posthuma öde som hade beskärts
kejsarinnan; säkerligen har hon däri sett något för hela
kvinnokönet symboliskt: kvinnans storhet i en svunnen
moderålder hade nedsvärtats och förringats genom
mång-tusenårigt förtal. Diktarfantasien har arbetat med och
omformat stoffet och sedan påverkat namngivningen av
smålandsflickan som liknar orkidén Epipogium aphyllum,
"skogsfrun" kallad och känd för att slå ut i blom oväntat
där man inte sett den på många år; rotstocken har bidat
sin tid under mullen, såsom kvinnorna i Elin Wägners
diktarvision förbidade sin nya storhetstid, då
levandegjorda modergudinnor som Livia Augusta Värdig åter
skulle komma till rätt och härlighet. I sista hand
exemplifierar Livia Värdig den kristna offertanke, som Elin
Wägner hade kommit att inläsa i skapelsen, den
uppfattning av tillvaron, inte som en strid utan som ett
offerväsen i högre makters tjänst, som hon låtit bära upp
romanen. Både Johan Stiernborg och Oscar Värdig får
var på sitt sätt offra sitt liv för sin övertygelse, för vad
de håller för sanning och rätt — parallellen med Kristus
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
