Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Godsägaren skulle sitta uppe med ett tal till
morgondagen och fick Livias medgivande att Adel skulle få ligga
inne hos agronomen i natt. Han visade Livia sin svärfars
guldklocka.
— Frun är lite lugnare nu, Livia måste säga något snällt
till henne om den.
— Ja det ska jag göra, men själv hade jag ju hellre velat
att pojken hade burit min fars silverrova när han läste
fram.
— Ja, jag ville bara vara vänlig, sade Alexander, svängde
och snodde in på kontoret.
Roda förstod att vänligheten hade gjort ont emedan den
var ett tecken på stiernborgarnas nya inställning till
pojken.
— Din fars silverrova är ju krossad i smulor, sade hon.
— Det var bara som vi trodde, sade hon. Den är hel
och går riktigt och finns hos Tack.
Roda släppte allting och tvang Livia att berätta om hur
hon upptäckt silverrovan på hans läseställning.
Det oangående sätt på vilket Livia redogjorde för
besöket skrämde Roda. Hon begrep nu att mer hade hänt
än hon anat medan hon tänkt på världens undergång.
— Men det är ju ett bevis mot honom!
— Han påstår att han hittade den på banan. Men säg
Roda, är charlatan en sjukdom?
Roda förklarade ordets betydelse.
— Jaså, sade Livia. Doktorn talade med mig om Tacks
sjukdom i går, nej det var i morse, och ga den så
krångligt namn. Jag frågade om, och då sa han charlatan, men
då mente han mig då. Men jag fick ur honom att han
botat Tack för tillfället så att han kunnat stiga upp och
gå ner till banan.
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
