Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
— Och begå attentatet!
— Ja, inte annat än jag förstår så. Jag misstänkte honom
från första stund.
— Men detta är ju förfärligt viktigt!
— Nej, inte så farligt viktigt mer.
Roda gick in till Alexander. Hon lade sin arm om hans
skuldra och frågade om han ville ha kaffe att styrka sig
med. Han såg tacksamt upp mot henne.
— Du, sade hon, har Kagge tagit pojken från Livia?
— Från Livia, varför det, men nog har han tagit honom.
— Hur ska det då gå med hennes förstånd?
— Det får väl gå över. Jag menar sorgen får gå över.
Försök att rycka upp henne.
— Ja, det var ett gott råd.
— Hör nu på mig, Livia, sade hon. Vi har bara
servetterna kvar. Det ska vara ljus och svan, och dem har
mamma lärt mig. Nu börjar jag medan du går ut i köket
och kommer in med kaffe som är svart som döden och
hett som kärleken. Alexander får dricka sin kopp ensam.
De blev sittande i ett hörn av matsalen medan Roda
obönhörligt frågade ut Livia. Först var det samtalet med
doktorn då Tacks sjukdom blev nämnd av en händelse.
Roda lovade att i morgon dag ta reda på av doktorn
allting om sjukdomen och behandlingens verkningar. Nu
går vi vidare baklänges och ser om vi kan få det att hänga
ihop. Närmast före kommer de misslyckade försöken att
hitta attentatorn. Platsvakten misstänktes och måste
släppas. Så kommer vi till ert besök hos Tack som satt
så stel att han inte kunde vända ett blad i sin
andaktsbok. Det var klart att din bror tyckte att den gubben
var utom fråga.
— Han sa till mig att om jag kunde bevisa att Tack
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
