Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första lärkan och andra små djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första lärkan och
andra små djur.
De kalla nätterna jaga varandra som
lekfulla isbjörnar. Dagarna leka vår såsom om
vi vore i maj månad. Dagsmejan tar på
snöns och isens krafter. Små gyttjepölar och
även i någon mån ystra rännstenar bli
plötsligt lekfulla. De smälta sin is och vattnet
gräver ner sig i leran. Rännstenen, som inte
har någon lera att leka med, föreställer
vårbäck. Vattnet porlar fram mellan
tändstickor och cigarrettstumpar och för dem med
sig. Rätt som det är försvinner dessa
underliga farkoster. Rännstenen är ren och
söndagsgrann mitt i veckan. Vattnet rinner fram
med fart och morskar upp sig ibland och
försöker bilda något som skulle kunna likna ett
vattenfall. Men det lyckas inte. Åtminstone
inte för min rännsten.
Men haver man sett på faderullan! Lite
längre ner, just där min otäcke granne bor,
skapas ett sådant där vattenfall, ty där ligger
en gammal sko vid trumman. Vattnet rusar
med glättigt humör tvärs över tåhättan, först
uppför på ena sidan och så ned med
svindlande fart, nu i trummans avgrund. Den
svarta tåhättan lyser som granit under
vattnet. Den vickar lite under vattnets tyngd,
men gummiklacken svarar för att "bryggan"
håller.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
