Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första lärkan och andra små djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Och i Skåne har man redan plockat
blåklint.
På åkern spatsera kråkorna. De ha bröst
som se ut som punschmagar. Och de spänna
vadorna, så man skriker i rädsla över, att
de skola brytas av. Men de ha ben som äro
såsom fjädrar. Dessa kråkor kråma sig och
äro högfärdiga. En lekfull hund rusar mot
dem. De lyfta långsamt och flyga mycket
lågt alldeles över hunden. Det märks tydligt,
att de leka ta fatt med hunden. Eeken går i
vida ringar och en stor hejare till kråka bryr
sig plötsligt inte om att lyfta. När hunden
rusar fram, står kråkan kvar. Näbb mot nos.
Den lilla hunden tvärstannar, blir ängslig och
rädd och tar till benen. Kråkorna skratta
och hunden morskar upp sig med höga skall.
Den första vårflugan försöker landa på
min senila. För denna fluga är semlan stor
som Åreskutan, vit på krönet och simmande
i vithet. Det är mandelmassan flugan vill åt.
— Se så, schasa bort den, säger
värdinnan.
— Nej, se det är något som jag inte gör.
Detta är min första fluga, och den ska få äta
mandelmassa så mycket den vill.
Jag väntar lugnt till dess flugan är färdig.
Och när den är det, kryper den fula flugan
till fönstret och sätter sig där och mediterar.
Man skall vara god mot de små oskyldiga
djuren. Ju mindre djur desto större godhet.
Men därför behöver det inte bli någon
loppcirkus.
Nu ringer det i telefon. Näsby säteri
kommer framrullande på tråden och medde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
