Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moster Klara hon kan spara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
För du börjar som herre och fortsätter du
med det, så kommer du att sluta som dräng.
Vill du lova mig en sak?
— Vad då, moster?
— Vill du göra som jag har gjort, vill du
arbeta och försaka, arbeta och spara till dess
du får så mycket, att du verkligen kan bjuda
mig på ett konditori.
— Det är så svårt, moster.
— Om du får ärva mig då? Jag är
liv-försäkrad också, min gosse.
— Ja då, ja då. Och så om jag kunde få
ut lite i förskott ibland.
— Pytt. Nu trodde du allt, att du fått det
på gaffeln. Nej, inte ett öre förrän efter
min död. Och jag tänker leva länge. Jag är
frisk som; en nötkärna. Nå, hur går det med
löftet?
— Jo, moster, jag är så tacksam, och jag
lovar, att jag skall rätta mig efter mosters
föreskrifter.
— En man står vid sitt ord. Jag tar ditt
löfte för gott.
Moster var som förvandlad. Hon slutade
upp att bråka. Hon gav mig värdefulla
vinkar och råd. Hon berättade, hur hon bar sig
åt, när hon handlade, hur hon valde och valde
bland tyger och skor och hattar och hur hon
betalade en högre summa utan försök att
pruta, så snart hon visste, att varan var värd
det åsatta priset. Hon reste inte till
Stockholm för att handla. Och inte heller till
Köpenhamn.
— Ser du, min vän, sade hon. Man skall
gynna stadens affärsmän. De betala skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
