Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hon sporde: ingen hörde
Henne mera. Utåt hafvct
Skeppet, som en liafsörn, bortflög
Och försvann i blåa fjcrran.
Hvarje morgon se’n till stranden
Gick hon, och på hafvet faste
Tårfullt öga: der hon dröjde
Mången månljus natt i klagan.
”Sand mig” — bad hon då till månan —
”En af dina hvita stråtar,
Att de bära mig till honom
Som jag saknar, till din broder!’1–—
Och en qväll, då hennes ftystrar
Kommo sjungande till viken,
Att vid månans dager plocka
Perlor upp ur silfversanden,
Funno de Zamora bleknad
På en klippa, händren knåppta
Som till bön, och brustna ögal
Stirrande ännu åt hafvet.
©fm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
