Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sdg du, i blomman af sin ådia lefnad,
Den rena engeln sprida ljus och éäUhet,
Som liljan sprider vällukt, kring sin krets 9
Ack — huru snart var det förbi/ — Sitt dok
Har natten svept omlring den hvldas bild:
Hon slumrar redan i det tysta djupet,
Der festens sorl ej hvilans ro kan störa,
Der sjelfva kärleken ej mera vakar.
Dock, det är endast hennes väsens slöja,
Blott stoftgestalten, hvar i engeln bodde,
Som gömmes ned i nattens kulla famn;
Det inre, skönaste, — den ljusa tanke.
Den rena känsla, som hos henne lefde,
Som voro sjelfva hennes lif och väsen, —
Det bor i natten ej: i högre ljus,
i rymder, klara sdsom morgonrodnan,
Det vecklar purpurvingar ut frdn skuldran,
Det sväfvar hän till ljusa andars möte.
Hon, som försvann tiU evighetens hem,
Hon lefver doek ännu pd jorden qvar,
I minnets t drar vid den stilla grafvep,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
