Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känt igen jakten! Intet förhastande, si skall snait
faran vara öfverstånden. — Styrbord bättre! — Ah,
Öfverste Adinosoff! Hur står det till? Er tjenare,
grefve Telepnoff! — Styrbord än bättre! En vacker
törn! Väl rodt! Tag törn mot akterspegeln der! — Nå,
att vår jakt skulle kantra just här! Och jag skulle
«jelf vara vittne dertill och få bjelpa mina föräldrar!«
«Bara vi få henne upprätt igen, så har ingen
skada skett!« utropade Adinosoff. «Hon är knappast
en smula skamfilad i bogen.«
Så snart slupen försigtigt lagt intill den kantrade
jakten, sprang baron Reinhold upp på det lutande
skrofvet, och med en sjömans vighet fram till de
sina, hvilka, jublande, med glädjetårar, slöto honom
i sina armar. Det var ett uppträde, dyrbart för den
heliga ömheten 1 föräldra- och syskonhjertan.
Reinhold var den förste, som hemtade sig efter
den öfversvallande rörelse, som genomträngt äfven
hans bröst: «Låt nu alla gå i slupen, så skola vi
«edan se till, hvad som är att göra med jakten!«
sade han. «Räck hit handen, min mor! Det är
icke farligt! Så, sitt nu ner! Hitåt mera, Natbalia!
Kom i mina armar, så skall jag taga emot dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
