Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld, som han icke förmådde dölja. Det yar
medvetandet af ett stort beslut, som talade i hvarje den
gamle mannens blick och åtbörd. «Herre«, sade han
till Sjöstjerna, «ni vet då, att ni är Adolf
Sjöstjer-nas son? Hvad är ert dopnamn?«
«Otto«, svarade han.
«Rätt«, sade den gamle. «Det är det rätta
namnet. — Yet ni hur er far dog?«
«Nej«, sade Otto, med en frågande blick.
«Så hör«, återtog den gamle. «Yi förliste på ett
grund mellan Worms och Dagö.«
«Ha!« utropade Sjöstjerna: «det var grundet,
som saknades på kartan.«
«Så var det«, återtog den gamle, «vi drefvo i
tvenne dygn på ett stycke af vraket. Min herre
blödde. Han talade icke redigt. Men jag vet att
han tänkte rätt. Han fordrade af mig en ed, och
jag gaf den, och jag har hållit den. Jag svor att
Icke förr än i min dödsstund yppa hvad jag visste.
Men nu,Tieri^ nu vill jag tala, ty nu är det
nödvändigt. Jag har i dag hört ett ord, som tvingar
mig att tala, fastän jag vet, alt jag måste dö dä jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
