Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. M. Konung Oscar II. Öfver djupen mot höjden (1888.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hastighet, ömsom sprungo öfver vattenytan
med silfverfradga omkring sina spetsiga fenor,
ömsom åter döko djupare ned, framilande mot
kölen med mattare men ännu mera fantastiska
silfverfåror.
Ombord är dagsarbetet slutadt, och man
bereder sig till natten. Plötsligt afbrytes
stillheten; en välbekant hornsignal ljuder öfver
batteriet och under vördnadsfull tystnad skrida
kraftiga gestalter med väderbitna kinder akter
ut på det dunkla halfdäcket. Befäl och
manskap mötas där till gemensam aftonbön, till
korum, som det kallas på krigarspråket.
Gif akt! För andra gången ljuder
signalhornets maning, hufvudbonaderna sänkas
an-daktsfullt till bön, och grofva händer knytas
fromt samman: Och nu stiger sången från den
samlade skaran öfver djupen mot höjden. Det
är en enkel sång, som ej väger just så tungt
på tonkonstens våg men så mycket mera på
känslans, hvars vikter hjärtat ensamt kan kröna.
Efter sången kommer en bön, en enkel bön,
framsagd helt okonstladt och anspråkslöst och
likväl mångfaldigt mer gripande än mången,
som man kan få. höra deklameras med falsk
patos eller under jämrande, salfvelsefulla
tonfall. Det är en from suck, stigen ur gudfruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
