Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. M. Konung Oscar II. Öfver djupen mot höjden (1888.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga hjärtan, som i denna bön på det ensliga
hafvet söker och finner sitt naturliga uttryck.
Sjömannen är i allmänhet religiös. Och hvad
under att så är? Utkastad fjärran från hem
och härd, innesluten på ett trångt område,
slungad hit och dit, ett rof för mäktiga
naturkrafter, känner han väl bättre än de flesta sin
egen litenhet och sin ringa förmåga. Men å
andra sidan känner han ock så mycket
tydligare Guds allmakt och har af erfarenhet lärt
vissheten om Hans beskydd. Det är därför
till Försynen han sätter sin högsta förtröstan,
och det är denna tillit, som i all sin enkelhet,
ja man må gärna säga i all sin enfald,
framträder sublim under kvällens korum. Ingen
undgår att därunder beröras af en högtidlig
känsla. Den mest kallt hånande materialist och
världsbegrinare måste, äfven han, om ock mot
sin vilja, känna sig underbart gripen.
Efter de korta böneorden, hvilka afslutas
med Fader Vår och Välsignelsen, ljuder å ny o
den enkla psalmsången, och därpå höjes
chefens allvarliga stämma, nedkallande Guds
beskydd öfver konung och fädernesland, dessa
föremål för hvarje redlig örlogsmans hörsamhet
och tillgifvenhet. »Gud höre det!» är det amen,
som skallar samstämmigt från besättningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
