Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. M. Konung Oscar II. Öfver djupen mot höjden (1888.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läppar. Så hvisslar skepparpipan, och tysta
som vålnader glida de andaktsfullt stämda
matroserna hvar åt sitt håll att söka hvilan eller
öfva den vaksamhetsplikt, som tjänsten ombord
kräfver.
De flesta inslumra fort och lugnt, dels i de
trånga, svängande hängkojerna, dels på den
hårda däcksplankan. Strängt arbete samt
ansvarsfrihet efter dess utförande äro de
mäktigaste sömndrycker jag kan tänka mig.
Manskapets förtroende till honom som, näst Gud,
vårdar skeppets trygghet, är, ifall chefen för
öfrigt är sådan han bör vara, i sanning
obe-gränsadt. Vid hans tillsägelse insomna de, vid
hans minsta vink äro de åter vakna och till
hands. Om stormmolnen uppdyka ur hafvets
djup och dölja stjärnorna, om vindarna, lösta
ur Æoli grotta, hvina fram öfver hväsande
vågspetsar, då hasta de modigt till nya mödor,
nya strider, nya faror.
Men under denna varma vårnatt blefvo de
ej störda. Makligt vaggade vi fram öfver
Medelhafvets stjärnbelysta våg. Himlahvalfvet
gnistrade i ohöljd prakt, och kring Frejas vackra
skuldror ’ fladdrade alltjämt de våta lockarna
med sin rika infattning af silfver och demanter.
Det var, som hade Necken öppnat alla portar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
