- Project Runeberg -  Vintergatan. Sveriges författareförenings litteraturkalender / [1894] /
22

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jane Gernandt-Claine. Underströmmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det allmänt hette, att Nils Råå var nära att förlora
sitt förstånd. Det var sex långa år sedan dess, och
om Richissa Stensdotter Natt och Dag icke tagit emot
något anbud, hur lysande det än månde tyckas, om
hon ville sluta sina dagar som ogift, så var det
därför, att den ende man, som betydt något i hennes lif,
aldrig betraktat henne med andra ögon än vännens.
Men icke hade hon farit till bröllop med en olycklig
kärleks skumma sorgemärke på sin panna. Systerligt
vänlig var hon mot brudgum och brud, leende vandrade
hon i det långa tärnföljet — medan hennes blanka,
inåtvända blick såg syner.

—–––––-Det var i den stora ljusa barnkam-

maren på Kallö gård, där hon, Richissa, hade härskat
ensam i sju år. Mjuk som en kelande katt rullar sig
en liten treårig flicka på golfvet — lustig att leka
med och krama, nästan okänd i går och i dag en
syster. Lemmar har hon lena som ull, munnen är
en daggig blomma, och orden, de söta, stapplande,
locka till kyssar och betagna skri. »Lela» kallar hon
sig själf, och när man präntar »Lejla» och håller henne
fast, vrider hon sig lös och springer upp i ett annat
knä, i ett annat sköt, färdig att låta smeka sig af den
siste, som sträcker armarna mot henne, utan att bry
sig om den, som bar henne ögonblicket förut. O,
den kattnaturen, icke möjlig att vinna, icke möjlig att
fasthälla, alltid på flykt, på språng mellan de slösande
kyssarna, de mjuka famntagen, som tillhörde hvem
som helst, hvar och en. Ett litet trolöst djur, som
skulle växa upp till skada, utan att förstå, att det
ödeläde och gjorde ondt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintergat/1894/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free