Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jane Gernandt-Claine. Underströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Godt att komma ur hennes grannskap. Godt att
vara borta från Kallö, så länge hon fanns där. Godt
att fara och flacka som en flyttfågel och slå sig ned
hvar det helst föll en in. Men man var ju systrar.
Skulle man inte försonas? Skulle den ena inte komma
hem till den andras bröllop? . . . En dåre var hon,
Richissa, när hon lyssnade till den locklåten. En dåre,
en dåre, en dåre . . .
Det var den morgonen hon kom hem till Kallö
gård. Fadern hade varit och hämtat henne vid
järnvägsstationen; styfmodern kom fram till vagnen och
tog henne i famn, och Lejla hade tårar i ögonen och
var så stormande, som om det aldrig funnits tvister
eller ovilja eller fiendskap emellan dem. Med armen
om hennes hals drog hon henne bort till den
främmande man, som hänsynsfullt hållit sig på afstånd,
och i en hastig öfvergång från tårar till skratt
föreställde hon strålande: Min fästman. Hvad låg det i
de få, förbindliga ord, hvarmed han fann sig
föranlåten att hälsa sin blifvande svägerska, att de för alltid
skulle dröja i hennes minne? Hvad låg det i hans
stämma, eftersom det skulle bli hennes öde att hungra
och törsta efter dess förtrollning — hvad var det i
hans blick, som kunde jaga blodet upp i hennes
ansikte? . . .
På aftonen — hvilken familjegrupp, hvilken tafla!
Styfmodern i soffan, fadern i hennes närhet, de båda
små styfbröderna på hvar sin sida om dominospelet,
och deras långhårige informator dystert lutad mot
karmen af en stol. Han står orörlig, han lyss liksom
de andra till musiken. Det är Lejla, som spelar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
