Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jane Gernandt-Claine. Underströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munnens röda kaktusblomma skälfver och ögat
drunknar i fuktighet, hvar gång hon lyfter sitt ansikte till
Nils Råå, som står och vänder notbladen, men då han
plötsligt, utan att tänka på att han afbryter musiken,
böjer sig ned och kysser den ena af hennes små
händer, höjer hon blixtsnabbt de sänkta ögonlocken
och sänder den dystre informatorn en blick, som är
stumt beklagande och hoppfull uppmuntran på en
gång. Det var två veckor före hennes bröllopsdag,
två veckor därefter öfverhöljer hon en operatenor med
blommor, och innan året gått om, kunde man bara
beklaga, att hennes man har en så vidsträckt krets
af vänner, ty hvem af dem har icke fått en
handtryckning och ett mycket sägande ögonkast eller tagit
en förstulen kyss under dansen? Hvilken komedi,
hvilken komedi . . . Och mannen var den ende, som
icke såg någonting, tills slaget slutligen kom öfver
honom — det handgripliga, brutala beviset på den
eländigas otrohet. Men om Nils Thuresson Råå rest
sig igen efter sitt äktenskaps sorg och skam, om
denne nedbrutne vågade hoppas något af framtiden,
så var det för visso därför, att han icke fått gå
under.–––-
Det lyste öfver Richissa Natt och Dags
upplyf-tade panna, och så ståtlig som hon var, när hon gick
uppför kyrktrappan, hade kanske ännu ingen sett
henne. Varma skyar flögo öfver hennes ansikte, och
det var samma färg i hennes hud som i
höstlöfs-skruden i koret: elfenbensblekt hvitt och purpurmättadt
rödt och djup, varm gyllenglans; ögonen voro gröna,
men som hafvet är grönt, med snabbt, blått skimmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
