Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon log i undergifvenhet, när man förde
henne bort från Sunem, och log och knäföll för
konungen och värmde hans händer med sitt
kyssande och dansade för hans ro.
Hennes dans var som skälfningen af ett träd, då
kvällens heta vind griper det, då örter och blommor
rundt omkring sänka sin doft i flammor, och marken
bäfvar under den kommande åskans hot; i ängslan
och fröjd sträckas bladen, men roten binder vid
mullen, och den svarta luften glimmar af en blixt.
Där var gråt i hennes dans och tryck af blod mot
hjärtat, där var längtan och oro i barmens flämtande
andedrag och förtviflan i hennes stelnande hvila.
Ringarna kring hennes armleder klirrade i en
långsam rytm som besegrades vapen och korsades
kylande öfver hennes bröst, men sina ögon riktade hon i
tillbedjan och skygghet mot sin herre.
Då ville konungen ha hennes smärta skuldror
intill sig och leka med hennes hals och ansikte, som
sänktes mot mattan, och hans styfva fingrar gledo i
smekning mot hennes kind, medan blicken efter en
vänlig glimt blef tom igen, och läpparna rördes i
meningslöst mummel.
Men nu drömde Abisag, drömde sig fri, där
mörkret flämtade omkring dem, och lampans runda
röda låga var som nattens ängsliga hjärta.
På en afbruten klippa satt hon, famnad af sol,
och stenens röda yta brände mot hennes arm, fastän
det var morgon ännu. Hon lutade sig bakåt, så att
solen strök öfver ögonfransarna, och såg två örnar,
långsamt kretsande kring hvarandra, lysande som ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
