Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drack, och offringens vilda triumf blef bullrande
af fröjd.
Man nämnde Salomos namn och hånade honom
under skratt och skymford, man räknade offrens
antal, aldrig hade han bragt så mänga! Med lismande
och vackra ord sökte han vinna sin gud, med rena
kläder och tvagning, hur skulle ej hans snåla
läppar ha häpnat, om han bara sett så mycket blod.
Som en Herrens ark skred han fram, så försiktigt, en
stentafla hade han i bröstet i stället för hjärta. Han
skulle vara här, Salomo, och se, om han tordes vara
kung för krigare, han, skökan Bat Sebas son, —
hon skulle vara här, den hyndan! Vid hennes hår
skulle man gripa henne, hon, Adonias fiende, och
trycka hennes nos mot de blodiga hudarna, hon, Urias
blodiga änka, och hennes målade naglar skulle gräfva
i jorden af skam.
Man var rusig af triumf och öfvermätt af föda,
man skakade sina vapen mot Edom och Syrien, mot
Ammon och Tyrus och svor vid Adonias namn, Joab
steg fram och ropade ut honom till konung, och ur
öppna munnar ropade alla med. Det blef en hvirfvel
af röster, som slungades uppåt och stötte samman
och studsade utåt, det blef en pelare af jubel och
triumf, som bar himmeln, och solens smältande och
förblindande eld lyste Adonias ära.
Han tog emot hyllningen med blicken lugn. Nu,
när han hade det åtrådda visst och nära att gripas,
darrade ej längre hans händer af begär, som eld
förenar sig med eld, enades hans väsen med makten,
endast tanken på Abisag kom hans strupe att sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
