- Project Runeberg -  Vintergatan. Sveriges författareförenings litteraturkalender / [1894] /
38

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utefter blodet och pekade rätt upp som ett finger i
den tysta luften. Då spred sig ett sorl af jubel ikring,
ty detta bådade godt, och Adonia blickade segerviss
bort mot stadens kullar.

Nya offerdjur fördes fram, tjurar som darrade för
slaktlukten, gumsar, som vände blodsprängda
ögon-hvitor utåt. Deras strupar rosslade och bubblade vid
dödshugget. Deras röda kroppar styckades
konstfärdigt, så att blodet blef kvar i huden, och icke en
droppe föll på jorden, bålet fräste af det fuktiga
köttet, och från dess mörka lågor föll svart, blankt sot.
Luften var ljum af blod, salt af blod, kom
näsborrarna att vidgas och skälfva, från den feta stenen sköt
offerhögen uppåt lik en jätteblomma af blod och
lågor, i röken stod solen blodröd utan strålar. Allas
hjärnor grepos som af yrsel, luften vaggade och
hvirf-lade, ögonen glänste af hänförelse, läpparna skrattade
i grymhet, och af stundens jubel bars Adonias
framtid likt ett baner, sojn lyftes af vind. Men ännu en
gång skalf Adonia af oro, när han bragte sitt sista
offer, det var tvenne dufvor, de andra förstodo ej,
hvarför han bragte dem, men det var för Abisag och
sig själf, för att hon skulle bli hans.

När fåglarnas halsar vridits af, och de blågrå
vingarna brutits, och de kastades in i bålet, fladdrade
de af det starka draget och nästan lyftes brinnande,
förtärdes, försvunno med ens. Det tycktes Adonia, att
Jehova tog dem med nåd, och han kunde knappast bära
sin glädje; nu var hon hans, nu var allting hans.

När bålet brunnit ned, samlades man nedanför
kullen, där köttet af offerdjuren redts till, man åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintergat/1894/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free