Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur stort rummet var, och fylld af rökverkets lukt
men från brännofferaltaret där utanför trängde en
äcklig dunst af brändt fett.
Där inne stod arken, tryckt under nådastolens
vingade gestalter, framför glänste rökofferaltaret, och
Adonia grep med händerna om dess horn för att freda
sitt lif; det var klibbigt af försoningsblodet och
halkade under hans grepp. Han stannade där, medan
ett bud bragte Salomo hans underkastelse.
När hans ögon vant sig vid den täta luften, såg
han rundt omkring sig allt intill hörnen, väggarna voro
mörka af rök, och här och där fanns ett svart
blodstänk. Kerubernas sällsamma långa ögon stirrade
grymt och kallt förbi honom, på nådastolen voro också
keruber, som blickade kallt in i hvarandras gyllene
ansikten; han räddes och väntade sin död, men
rökelsens tunga doft stannade hans tankar. Han visste
* icke, hur länge han stod där stel och kände det
blodiga guldet kallt under sin hand, hans ögon fjättrades
allt fastare vid änglahufvudens stirrande klot, och
hans fasa trefvade att samla sig till undran, hvad den
bar på, deras blick.
Då såg han deras hufvud vända sig nedåt, och röken
tätnade under vingarna och genomlystes af ett torrt
glödande sken, och i skenet brann ett ljus, ett
förblindande, uddigt ljus af hotfull, förfärande skapnad.
Adonia trodde sig se Jehova.
Härarnas gud, som bräcker murar och trampar
sönder kopparspjut likt rör, öknarnas gud, hvars makt
speglar sig i den brännande röda sandens spegling,
lagarnas gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
