Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan vid Adonias namn flammade konungen till
i upphetsning, ty han fruktade för sin medtäflare ännu
och hatade honom, vid Abisags blixtrade hans smala
ögon af glädje, hans tankar letade snabbt, medan
anletsdragen togo vredens förstelning. När han
lyf-tade sin arm med dräktens tunga, långa veck och
talade, bar hans stämma endast förfäran öfver synden
och härskarens straffande stränghet.
>Abisag af Sunem», ropade han, »Abisag begär
Adonia! Så må Gud fördärfva den, som vill kränka
sin faders blygd. Detta har Adonia talat till sin
egen dom, mot Herrens lag har han syndat.»
Hans smala ögon stodo riktade rätt fram och
sjönko i hycklad sorg, ty han ville icke möta någons
blick, visste, att det var lögn, det han sagt, och att
Abisag varit Davids tjänarinna blott. Han slutade i
en ton, som hvar och en förstod bära inseglets kalla
visshet i sig: »Måtte Herren förinta mig, om han ej
talat detta mot sitt lif. Så visst som Herren lefver,
i dag skall Adonia dö.»
Då gick Benaja, krigsöfversten, ut, han drog
svärdet redan innan han nått Adonia, och fingrarna
tref-vade kring fästet efter ett fast grepp. »>Du skall dö»,
sade han.
Adonia spratt upp ur sin väntan, gick emot
honom med löjet ännu icke borta från läppen af det
jubel han väntade på, och utan att förstå, hvad Benaja
sagt. Då stelnade hans ansikte i förfäran, och han
stammade otydligt sin fråga. Där kom intet svar.
Benaja stötte honom svärdet i strupen så hårdt, att
det drogs med i fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
