Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du har sett henne, och du vet, att jag icke kan lefva
utan henne.»
Han såg upp och fann i Bat Sebas blick undran
och förakt och tvekande ovisshet; då kysste han
hennes fotter och vätte dem med tårar och bad:
»Du, du har älskat!»
Han kunde ej säga mera, ej röra vid hennes
blodiga rykte, som han så ofta hånat och förbannat.
Nu syntes hon honom blott ha handlat, som man
måste handla, ty hon hade ju älskat, och var det
icke hennes hand, som skulle gifva Abisag? Han
fortsatte:
»Jag önskar intet annat än Abisag. Hvad är det
andra för mig? Allt gör mig trött, och min längtan
gör mig trött; jag löses upp i gråt. Men ett ord af
dig lifvar upp mig igen, ett ord blir sång och spel
och jubel.»
Bat Seba betraktade honom och såg i sitt
inre, och hennes förakt blef afund. Sedan hon
öf-vervägt, lofvade hon: »Jag vill bedja konungen.» Och
hon gick.
Adonia sprang upp med glädjens visshet öfver
sig, han kunde ej bli stående, han gick af och an,
färdig att stöta mot murarna som en fångad fågel i
förväntansfullt jubel.
Men Bat Seba nådde fram till Salomos tron.
»Jag har en bön till dig», sade hon. »Låt mig ej
komma på skam!» Och Salomo tog mot henne
vördnads-fullt och lofvade det.
Då framförde hon Adonias bud. »Gif honom
Abisag», slutade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
