Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. För mig finns ingen väg från hemmets dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fanns intet siarord, som hoppfullt lydde,
och hvarför teg den mun, som annars tydde
hvart ovisst ödes skumma hemlighet?
All luften skulle sjungit liksom malmen
i kristna klockor sjunger för sin kläpp
vid första ordet från den gamles läpp,
men han låg stirrande och stum på halmen.
Den dömdes broder Kolskägg steg från härdens
förfallna hörn och stötte af det sot,
som svärtat getskinnspjäxan på hans fot:
— Behöfver du en spåmans prat, när fjärdens
hjälpsamma vindar gå till hafs från ön?
Är det till trälar som du vändt din bön?
Af skummet våt och mött af tusen frågor
i Miklagård, i väringarnes krets,
du byter snart din rock vid spisens lågor
mot en med bjällror och med håndsbred spets.
Där kasta barnen boll i gatans damm
med all den frukt, som tiggarpåsen rågar.
Där ryktas hästarna med silfverkam
och svinen beta under marmorbågar.
Af människor det mer än nog skall finnas,
hvart skeppet styrs af ödets tärningkast.
Det är ej dem, som du hvar natt skall minnas,
det är den mark, där du har vuxit fast.
Det är den vik, där du som gosse badat,
och myrarna, på hvilkas falska dy
du het med spjut i solnedgången vadat,
och timmerväggens lukt och flöjelns gny
och spiselvrån, där den sjöng alltid ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
