Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. För mig finns ingen väg från hemmets dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där skulle säkra dödar brådstört spika
hans bröst vid torfvan på hans faders jord.
Kom med! sjöng hafvet. Skot och taljor skrika
och seglet hissas! Människorna svika,
men äfventyrets lycka bor ombord! —
Han såg blott slätterna, de ändlöst ljusa.
Han hörde endast ax och buskar susa.
Hans kappa föll, och alla veko undan.
Han dröjde än. Likt när i djup begrundan
han fordom stannade på manstarkt ting,
stod han, en fader i de sinas ring.
Han tog sin husfrus hand, och långsamt båda
till högbänk vände, bidande den stund,
då bakslugt vilda ögon skulle skåda
ur hopasvepta kappors mörka sprund
och lömska steg och tjut af stenad hund
rundt nattens öfvergifna fält bebåda,
att gammal hämnd sin stråt till gården fann
och slog till döds en glömd och fredlös man.
Han talte sakta! — Fager blommar liden.
Hon aldrig tycktes mig mer fager förr.
Min gula åker väntar skördetiden.
För mig finns ingen väg från hemmets dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
