Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lotten von Kræmer. En utflykt från Edinburgh till Lassvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man numera färdas öfver vadstället, måste jag dock
verkligen bekänna att jag ej har reda på, men
sannolikt skulle det gamla sättet af mången vandrare ej
anses alldeles förkastligt än i dag!
Att Walter Scott lefde och dog på sin romantiska
borg — så lik dem han så ofta och så mästerligt
beskrifvit — sitt vidtberömda slott i Melrosedalen,
där den blanka Tweed ringlar sig fram mellan
lummiga höjder, det vet hela världen; men blott få torde
hafva reda på, att det anspråkslösa Lassvade i den
vackra dal, där Esk drömmande flyter, en gång var
hans älsklingsställe. Här framlefde han flera somrar
under några af de lyckligaste åren af sin lefnad, innan
ännu de ekonomiska bekymren börjat tära honom,
och det var i denna fridfulla nejd hans genius under
inflytande af en ung och lycklig kärlek först pröfvade
sina vingar. Här diktade han sin Marmion, här var
det »fest i hans hjärta, sång på hans läppar».
De förtjusande Eskstränderna hafva således mera
än sin naturskönhet och den naiva traditionen att
bjuda på. Hvarhelst den ensamme vandraren vid
dessa stränder än hvilar en stund, skall han i den
sorlande bäcken, i vindens sus, i fåglarnas sång
förnimma liksom ett sakta förspel till »The lay of the
last minstrel». Det ställe, där en ädel ande lefvat
och verkat, är heligt; efter hundra år återljuda där
ännu för vandraren Havamals ord:
>Bort dör din hjord,
bort dö dina fränder,
och själf dör du äfven;
men ett vet jag, som aldrig dör,
domen öfver den döde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
