Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom där en söndag, då hon ej sågs på sin
plats i kyrkan. Några bönder gingo då upp till
hennes stuga för att se, om något fattades henne. Då
var hon redan död och de buro liket med sig nedåt
bygden för att begrafva det.
Då det nästa söndag sattes i jorden, strax före
mässan, var det ett ganska ringa antal människor, som
följde det. Icke heller såg man sorg i någons ansikte.
Men plötsligen, just då kistan skulle sänkas, kom
en hög och allvarlig munk in på kyrkogården, och
han ställde sig att peka uppåt den snöklädda alpen.
Då sågo de, att hela alpen klädt sig i skäraste rödt,
liksom sken den upp af glädje, och att midt öfver den
slingrade sig ett tåg af små gula lågor liksom af
brinnande ljus. Och dessa lågor voro lika många
som de ljus den döda gifvit de osaliga.
Då sade folket: »Prisad vare Gud! Hon, som
ingen här nere sörjer, har dock kunnat finna vänner
där uppe i den stora ödsligheten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
