Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon låg åter och väntade. Nu var hon inte
rädd mer för att de skulle komma. Hon bara låg
och ängslades för att hon skrämt bort dem, så att
de ej skulle försöka att komma igen.
Då började hon ropa i mörkret som i de
unga dagarna, då hon följde hjorden: »Mina små
hvita lamm, mina lamm i bergen, kommen, kommen!
Kommen ned från klyftor och stalp, mina små hvita
lamm!»
Då var det, som om en hård vind från fjällen
skulle komma och fara in i stugan. Hon hörde inga
steg eller suckar, bara vindstötar, som brusade om
knuten och in i stugan. Och det lät som om någon
oupphörligen varnade: »Sch! Sch! Skräm inte! Skräm
inte! Skräm inte!»
Hon hade en förnimmelse af att det yttre
rummet var så packande fullt, att man trängdes upp
mot väggarna och höll på att spränga dem. Ibland
var det, som om de skulle lyfta på taket för att få
utrymme. Men alltid var det någon som hviskade:
Sch! Sch! Skräm inte! Skräm inte!
Då kände sig gamla Agnete lycksalig och lugn.
Hon knäppte sina händer och somnade.
Om morgonen var det, som om allt varit en dröm.
Allt var sig likt i det yttre rummet, brasan var
ut-brunnen och ljusen med. Det fanns icke sä mycket
som en droppe talg i stakarna.
Så länge gamla Agnete lefde, fortsatte hon härmed.
Hon spann och sträfvade, så att hon kunde hålla sin
brasa brinnande alla nätter. Och hon var lycklig,
eftersom hon visste, att någon behöfde henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
