Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena Nyblom. Vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade trillat ut där, så lågo öfverallt mänskliga
boningar i denna rika natur.
De klättrade upp på de högsta sluttningar, gömde
sig i skogarna, utbredde sig med trappor och terrasser
nere vid böljorna. Öfverallt voro spår af människor,
som alla tagit sin tillflykt till denna härliga sjö för
att vid dess -kuster förverkliga sin dröm om lycka.
Det enda stränga i denna leende natur voro de
höga bergstopparna mot Schweiz-sidan, toppar på
hvilka redan låg snö, på hvilka det alltid ligger snö.
På båten var fullt af resande, men man hade
god plats, ty den var bred och bekväm; de resande
voro till största delen klädda i eleganta toiletter
Få af dem skulle längre än till någon af stationerna
vid sjön, och den varma dagen inbjöd till att kläda
sig lätt.
Midt på båten i en bekväm stol satt en italiensk
dam och vid hennes sida en svensk herre.
De kunde vara ungefär lika gamla, bort emot
trettio år.
Han var ljushårig med ett rödaktigt, ljust skägg,
uppvridna mustascher och ett oregelbundet nordiskt ansikte.
Hon var mycket vacker, blek, med den friska,
sydländska blekhet, som går svagt i gult. Läpparna
voro blekt rosenröda. Hon hade lockigt svart hår,
högt uppsatt, med ett par lösa lockar öfver pannan.
Ögonen voro stora, mycket mörka och allvarliga.
När hon talade, antogo de ett nästan strängt uttryck.
När hon log, sågo de smältande milda ut.
Hon var klädd i en hvit klädning af Jätt,
krepe-radt tyg, och bar ingenting öfver den. På hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
