Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena Nyblom. Vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stackare!» sade hon och såg på honom med
en lång, medlidsam blick.
»Men ni tycker också om böcker», sade han.
»Ni har ju läst så mycket.» Hon ryckte på axlarna.
»Jag har läst mycket», sade hon. »Jag läser inte
mer. — Det står så litet i böckerna.»
»Det beror på hvad man väntar af dem», sade han.
»Hvad begär ni af en bok i skönlitteraturen?»
»Naturligtvis först och främst, att den skall vara
skön», svarade hon och smålog. »Ni vet, hvad
Cer-vantes säger», fortfor hon: »Man skrifver historier och
diktar vers af samma orsak, som man anlägger
trädgårdar och springbrunnar och spelar på luta.»
»Det var en mycket ytlig uppfattning», sade han
ifrigt. »Det är ju att nedsätta litteraturen till
tids-fördrif.»
»Kallar ni en skuggig trädgård för tidsfördrif?»
frågade hon. »Jag kallar det en vederkvickelse. Man
behöfver skugga och strängaspel. Lifvet är så hårdt.»
»Men man behöfver också att fyllas med nya
tankar och idéer», svarade han. »Man behöfver ta
del i dagens brännande frågor.»
»En dåre kan fråga mera, än tio visa kunna svara»,
sade hon. »Och ett barn kan fråga mera, än alla
mammor kunna svara», tillade hon och såg tankfull
bort till sin flicka.
»Nå, vill ni inte läsa sådana böcker, som fråga, så
läs sådana böcker, som svara. Sådana finnas ju också.»
»Sällan», sade hon. »Lifvet svarar en!»
Hennes ögon fingo det allvarliga uttryck under
de mörka ögonbrynen, som nästan skrämde honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
