Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena Nyblom. Vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Finns det verkligen alls inga böcker, som göra
er glädje?» frågade han.
»Jo, sådana, i hvilka det står, hvad jag vet förut»,
svarade hon raskt. »Sådana, som i få sidor kunna
uttrycka, hvad jag upplefvat under många år, så att
det i ett ögonblick blir lefvande, dramatiskt för mig!
»Och hvad skall detta dramatiska handla om?»
frågade han leende.
»Om kärlek», svarade hon, »hvad annat är värdt
att höra om?»
Hon såg på honom med sina stora, mörka ögon,
som fylldes af ett strålande uttryck, men han såg
också, att detta uttryck icke alls gällde honom. Det
talade om något helt annat och långt borta. Han
såg tydligt i denna enda blick, att det aldrig med
en tanke skulle falla henne in att älska honom.
»Men lyrik, — poesi?» kom han fram med. »Tycker
ni inte om poesi?»
»Detta är poesi!» svarade hon och sträckte ut
armen mot de blomstrande kusterna. »Finner ni några
verser, som äro skönare än detta?»
»Nej, men ser ni, uppe hos oss, där vi bo i den
långa vintern, där ha vi inte sådana syner att glädja
oss med. Där måste man nöja sig med minnena,
med de minnen poesien ger oss af det lefvande lifvet.»
»Snöar det alltid där?» frågade hon med ett
be-kymradt uttryck.
»Inte alltid», svarade han, »men under många, långa
månader smälter inte snön.»
»Och så är där mörkt?» Själfva hennes röst
var mörk, då den frågade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
