Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena Nyblom. Vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi se kanske aldrig hvarandra mera», fortsatte
han sakta, »och jag vågar väl aldrig hoppas, att ni
vill skrifva till mig?»
»Jag kan bara skrifva kärleksbref», sade hon och
log.
»Och sådana, — ja, sådana kan ni inte skrifva
till mig?»
»Nej, det kan jag inte», svarade hon mycket
enkelt.
»Och jag får inte skrifva sådana till er?» Han
sade det i en skämtsam ton, men han kände sitt
hjärta krympa tillsammans af ångest för hennes
svar.
»Det kan ni inte», sade hon och såg forskande
på honom. »Nej, det måtte ni inte alls kunna.»
»Har ni egentligen någon kärlek där uppe i snön?»
fortsatte hon, som om hon först i tysthet öfvervägt
saken.
Den unge mannen började hålla ett längre tal
om den nordiska trofastheten, om vårt bekanta
ord-spåk: »Älska mig litet, men älska mig länge», om huru
man i norden kanske icke ger sina känslor så mycket
luft men huru man gömmer dem dess säkrare inom
lås och bom.
»Som vinet i edra vinkällare», sade hon. »Jag
tycker mera om att se de sväfvande vinrankorna med
drufvorna.»
»Ni tycker nog på det hela taget, att vi ha det
tarfligt där uppe?» frågade han.
»Ja, uppriktigt sagdt afundas jag er icke», svarade
hon. »Det är väl egentligen inte något lif att sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
