Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena Nyblom. Vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om vintern är där mörkt», svarade han. »Under
den svartaste — eller hvitaste tiden tända vi lamporna
klockan tre.»
Hon drog på skuldrorna, som om hon frös. »Växer
det intet vin där uppe?» frågade hon efter en paus.
»Jo, i vinkällarna», svarade han muntert. »Man
kan få så mycket man vill, när man betalar.»
»I Lombardiet hänga vinrankorna från träd till
träd öfver hela landet som vid ett festtåg.»
»Jag vet det», svarade han. »Ni ha allting, och
vi ha blott så litet, — men skulle ni i alla fall inte
ha lust att en gång se något af allt detta
främmande och obekanta och komma norr ut, dit upp
öfver bergen?»
Hon vände hufvudet och såg mot sjöns
nordligaste sida, där bergtopparna gnistrade i solen mot
den mörknande himmeln.
»Jag vet inte», svarade hon. »De skrämma
mig, de där höga, hårda bergen. De locka mig
inte.»
»Och ändå är ni så vänlig att följa mig till sjöns
yttersta gräns, till foten af bergen», sade han och såg
ömt och tacksamt på henne.
»Ja», svarade hon, »jag vill alltid helst göra en
sak helt. Denna sjö, där vi lefvat så lyckliga dagar
tillsammans, vill jag gärna se till dess yttersta spets.
Jag vill följa er till sista gränsen, — men öfver bergen
reser jag inte.»
»Och så skiljas vi åt», sade han vemodigt.
Han började plötsligt känna det, som om
ångbåten skummade fram med hemsk fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
