Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som undan hungersdöden flydde därifrån. Och den,
som i kastanjeträdens skugga å terrassen invid den
rödskimrande månghundraåriga domkyrkan har sett
Schwarzwalds blå förtonande höjder och under sina
fötter Rhen svällande i grönvattrade våder, stickade
med solglitter — samma utsikt som Arnold Böcklin
från barnkammaren i sin fars hus hade — han undrar
mindre öfver att en af världens mest fantasirika
konstnärer vuxit upp under Basels fabriksskorstenar. Så
kom därtill, att Arnold, som tillhörde en patricisk
släkt, fick, som i regeln söner af sådana släkter,
något af den klassiska skolbildning, hvilken föräldrar
med andlig förnämhet ännu akta som en prydnad för
sina barn. Han fick med Virgilius1 i hand se
»purpurvåren» öfver Arkadiens ängar och höra från Mænalus’
skogiga branter gamle Pans pipa, dryadernas skratt
och herdegossen Dafnis’ flöjt, besvarad af herdeflickan
Amaryllis’ lockande joddel.
Den vackre pojken vardt en ståtlig yngling och
en atletisk man. Gudi lof, att hans viljekraft och
envishet kunde mäta sig med hans väldiga
kroppsstyrka! Han behöfde dem för att värna sin
konstnärliga själfständighet. Han är född 1829 och har
således haft att uthärda åtskilliga »idéströmningar»,
som ryckt hundratals svagare med sig, kväft deras
personlighet och burit deras lik ut i glömskans haf.
Som Tor i Elivågor, bjudande de vräkande
vattenbergen trots, har Böcklin stått omhvärfd af »idéström-
1 Jag ber 0m ursäkt för att jag icke skrifver Vergilius. Om
hundra år härefter är, förmodar jag, Vergilius försvunnen och
Virgilius kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
