Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar», den ena efter den andra, senast den
naturalistiska, som öfverstänkte ocli inhöljde honom i fräsande
fradga af åtlöje och hån. Tänk bara: mannen, som
ännu vågade fantisera och idealisera, sedan Courbet
och hans skrifkunnige vän, följetonisten i Siede, och
deras ekon i olika länder förklarat inbillningskraften
i bann som en förbrytare mot »sanningen» och
»naturen»! Må man nu ändtligen beundra konstnären
Böcklin; men må man också buga för mannen, den
viljestarke, som föraktade att vara »modern» och
för-blef sin genius trogen!
Tysklands mest bekante konsthistoriker i våra
dagar förklarar, att Böcklin är det nittonde
århundradets främste landskapsmålare. Och han är mer än det:
han är en af dess ursprungligaste skalder, en af de
ytterst få, i hvilka de förhistoriska folkens
mytbildande fantasi har midt i vår jäktande praktiska tid
flammat upp på nytt, en af dem, som förnummit
hvad urgermanen förnam i de heliga skogarnas
skymning, hvad Rigveda-folkets siare förnummo, när
mor-gonrodnaden tände sig eller ljungeldsstormen rasade
eller stjärnenatten öfverskyggade tysta vidder.
Nu till några af hans taflor. Det är för ingen
del mitt uppsåt att efterbilda dem i ord. Vidlyftiga,
på enskildheter ingående ordmålerier äro obehagliga
konstbastarder, af hvilka blott alltför många under de
sistförflutna femton åren blifvit framfödda.
Villa vid hafvet. Odemurar af en romersk
byggnad. En stormil böjer cypresserna vid stranden,
men hafvet hvilar ännu. Vemodigt borttonande
skimmer från några strålar ur den nedgående solen andas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
