Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandringen till Emmaus. I förgrunden
lärjun-garne. Han, de betungades hopp, som de trodde
till-intetgjordt, är med dem. Uppe på en klippa härberget,
vandringsmännens mål. Underliga ljusreflexer blinka
siande och hotande mellan stormjagade moln. De
sia om kommande mörka århundraden, om ökadt
ansvar lagdt på människosjälarna, skärpt
syndmedvetande, skärpt ondska, ett kors rest för årtusenden åt
folkbefriande kval. De sia om en segrande antikrist
och ett mot tillintetgörelsen hvälfvande världsklot.
»Blif oss när, Herre, ty det lider mot kvällen, och
snart är dagen all.»–––-—
Nu till några skapelser af annan art men
liknande de omtalade i den enhet de äga i färg, form
och själsstämning.
Panik. Arkadiskt landskap. En herde flyr i
vildaste fart, följd af sina skrämda får och getter. Hvad
har händt? Det är ingen fara alls å färde. Orsaken är
gamle Pan, söm vi se skymta mellan två klippspetsar.
Han är i det hela ett godlynt väsen, en värnare af
her-darne och deras hjordar, som lyssna med andakt, när
de höra ur skogsdjupet hans pipas underbara
tongångar. Men. emellanåt är han kitslig och road af att
skrämma. Arboribus suus horror inest. Visar han sig,
när man minst väntar det, och uppger han då sitt gälla
skri, kan intet hjältemod i världen hålla stånd. Gamla
arkadiska herdar, som i sin ungdom voro bland
Xeno-fons tio tusen stridsmän och stodo, en mot tio, på Asiens
slagfält, taga till benen och fly i brådhast till byn.
Skogstystnad. Då solen är högt på himmeln,
vinden knappast andas och fågelsången domnat, njuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
