Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zacharias Topelius. Två blad ur min tankebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Stundom kommer en befallning ofvanefter:
skrif! ... Tala, Herre, din tjänare hör! ... Då klarna
de gåtor, hvilka eftertanken förgäfves ansträngt sig
att lösa, årslånga, spillda mödor bära en oväntad
frukt, och redskapet, som tvekande skrifver sitt namn
på titelbladet, igenkänner lätt det gifna, som han fått,
från det själfgjorda, som vittnar om brist och vanmakt.
Konstnären och skriftställaren känna båda den
ofta förtviflade kampen om verkets tillvaro. Gud
allena är den skapande kraften. Allt för sekler
bestående har framgått ur inspirationen. Tekniken
utför, anden dikterar. Johan Gutenberg hopfogar några
trästafvar och uppfinner boktryckarkonsten. Tomas
af Kempis antecknar ensliga stunders tankar i en
mörk klostercell, och ännu 400 år efter hans död gå
dessa tankar igen i torparstugan på Finlands mo.
Det finns välsignade böcker, förbannade böcker
och böcker af dagens skum, men alla lämna ett spår
efter sig. Minns då den hand, som nedskrifver dem,
minns förläggaren, som utgifver dem, sättaren och
tryckaren, som gifva dem form, bokhandlaren, *som
säljer dem, recensenten, som granskar dem, köparen,
hvars penning möjliggör dem, och slutligen läsaren,
i hvars själ de ingå som lifsfrön eller dödsfrön —
minnas då de det tryckta ordets ansvar? Det står
likväl att läsa i Matt. 12:36 så tydligt och så
outplånligt, att det aldrig bör kunna missförstås: »För
hvart och ett fåfängt ord, som människorna tala, skola
de göra räkenskap på domedag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
