Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zacharias Topelius. Två blad ur min tankebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. De glömda.
Att stå på en presenterbricka för världens
ostadiga gunst, en slaf för dess nycker, ett mål för dess
afund, det är att icke mer tillhöra sig själf och
beständigt frukta att blotta en svaghet. Att glömd
arbeta i skuggan för lefnadens kall, utan rykte och
utan afund, det är att vara en fri arbetare, det är
att tillhöra sig själf, sitt land och sin Gud.
Det förödmjukande i människors pris ligger i
motsägelsen mellan egen medveten brist och andras
uppskattning. Ett finskt ordspråk säger: »Ej så god,
som man berömmes, ej så ond, som mången tror.»
Kristus säger om de högt uppburna: »De hafva fått
sin lön.» De hafva upplefvat sitt kapital, fått ut hvad
de sökt, den försvinnande njutningen af en smickrad
fåfänga, äran i dag och glömskan i morgon. Seneca
säger: »De hafva mödat sig lifvet igenom för inskriften
på sin graf.» Hvad återstår? Bakom grafven finnas
inga triumfbågar, inga lagerkransar, inga applåder,
inga lofprisande tidningar, icke ens den fattiga trösten
af det tomma intet, på hvilket några säga sig tro.
Att de icke tro det, bevisas däraf, att de bortom
grafven förvänta ett äradt minne. Ja, ett aktadt, om
också ej äradt namn är för visso ett dyrbart arf för
tiden men ej för den evighet, i hvilken en död-
träder in. Skriften säger icke, att namnet följer honom.
Namnet är väsendet; tidens namn äro skrifna i snön.
Skriften säger, att de utvalda få ett nytt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
