Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg. Min första svåra dag i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett dylikt steg skulle åtföljas af många och
bekymmersamma svårigheter, dem han långt tydligare
påvisat, än jag fattat.
Men nu till berättelsen!
Efter en väntan, måhända mindre lång och
högtidlig än föregående inledning, öppnades dörrarna till
sessionssalen af cursor, som ljudligt förkunnade:
»Her-rarne ska’ gå in!» — Ett alldeles lika tillrop klang ju
en gång från de öppnade fönstren på Gröna Lund
till »friska grefvar och baroner», men — under hvilka
helt olika omständigheter! — Jag förmodar, att
kallelsen då hörsammades blixtsnabbt och gladt; nu
däremot åtlyddes den trögt och med ett allvar, som hade
ett förvillande tycke af dåsighet.
Väl inkomna uppradades vi nationsvis kring
väggarna af våra förut ingångna kuratorer. I midten af
salen stod ett långt bord, på hvilket med korta
mellanrum lågo uppslagna Nya testamenten. Vid bordets öfre
ände på trappsteget till den stora förgyllda stolen,
där rector magnificus tronar vid högtidliga tillfällen,
stod uppsträckt, ja nästan bakåtlutad, en liten man i
prydlig och vårdad dräkt. Rika, ljusa lockar omgåfvo
det i förhållande till kroppen ovanligt stora hufvudet,
hvars höga panna tycktes utgöra mer än hälften af
anletet. De vidöppna grå ögonen voro nästan
ständigt riktade mot taket eller vandrade med ett
frånvarande uttryck kring dess panel; endast en gång
under akten sänkte de sig ovilligt och nästan sorgset
ned till den verklighetens värld, där vi gjorde vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
