Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg. Min första svåra dag i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedröfliga entré. Helt nära honom satt vid bordet
framför en hög bunt papper en läng, mager man
med hårdt och skarpt uttryck i sitt, som mig tycktes,
blåfrusna ansikte. Det var — som jag af en granne
fick höra — akademisekreteraren Höjer. Att rector
magnificus var den vidtberömde professor Atterbom
visste jag redan förut.
Sedan sekreteraren uppläst åtskilligt, som
förmodligen rörde det föreliggande ärendet, och mottagit
upplysningar af kuratorerna rörande åtskilligas
frånvaro o. d., uppmanade han de närvarande att, efter
nationsvis och namneligen gjordt upprop, framträda
till bordet och där »med hand å bok» aflägga den
■> föreskrifna eden.
Halfva bordet var redan upptaget af de sålunda
framträdande, då turen nalkades västgötarne. Jag
hade märkt, hur H. under den högtidliga
framkall-ningen till bordet och den för öfrigt djupa tystnaden
i rummet blifvit allt blekare och slutligen med
darrande röst sagt några ord till mig, dem jag dock ej
fattade för egen våldsam hjärtklappning. Nu ljöd
hans namn — och till min outsägliga ledsnad–––––
Nej, det var ej sant. Jag hann ej då att
öfver-lämna mig åt någon sorg, ty omedelbart därpå ljöd
äfven mitt, och det var, som om blotta hörandet af
detta gifvit en samlad kraft och en bestämd riktning
åt alla mina förut spridda och vankande tankar och
känslor.
Min ängslan var försvunnen, jag glömde H:s
af-vikelse, jag brydde mig ej om de förvånade och föga
vänliga blickar, som från alla håll mötte mig, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
